Grammofonskivor

När jag strosar runt i New York händer det ibland att jag hittar affärer som säljer begagnade skivor. Jag bläddrar förstrött bland cd-skivorna men hittar sällan något. De riktiga grammofonskivorna brukar jag inte ägna särskilt mycket tankeverksamhet. Ibland kan jag inte låta bli att bläddra lite ändå. Jag brukar kolla "Frank Zappa" i alla fall och konstatera att jag redan har allihop. Jag tror att jag vågar bläddra i Zappahyllan för att jag vet att jag inte kommer att bli frestad till inköp.
Jag skulle gärna vilja bläddra bland andra artister också men jag är så rädd för att hitta något jag gärna vill ha. Jag oroar mig för hur det skulle bli att packa ner en grammofonskiva i resväskan bland strumpor, apparatladdare och diverse prylar. Risken skulle vara stor att den skulle gå sönder. Så tänker jag i alla fall och då skulle jag bli ledsen när jag packade upp.

Nu har jag förberett mig för denna tur. Jag sågade ut två plywoodskivor, stora som skivfodral. Det visade sig då att alla skivfodral inte är lika stora. De varierar mellan 31 och 32 cm så jag fann för gott att såga ut skivorna 32x32.

Så här fick det bli. Korslagda nylonremmar möjliggör en säker paketering.

Innan förslutning.

Säkrad för atlantflygning!

En ny värld öppnar sig således för mig i år. Jag vet inte hur priserna är på vinyl där. Jag har liksom inte reflekterat över det tidigare. Två veckor kvar.