En av nackdelarna med att åka på resa ensam är att man inte har någon annan att förbereda sig tillsammans med. För mig ställer det till det lite grann i min hjärna. Plötsligt kan jag få för mig att "Är det till helgen jag ska åka?!?!?" även om det är tre veckor kvar. Det är just det det är nu. Tre veckor. Datumet närmar sig och det var i november jag beställde flygbiljett.
Jag har tidigare åkt till New York i maj men i år åker jag i april. Skälen till det är flera. Ni som läste förra årets New York-blogg minns kanske att jag frivilligt stod över ett flyg från Stockholm till New York. För denna uppoffring fick jag ett presentkort på SAS motsvarande 600 €. I slutet av 2012 var konkursen nära för SAS enligt medierna. Jag blev givetvis orolig att mitt presentkort skulle vara värdelöst men i november verkade det ordna upp sig för SAS. I den vevan fick jag en hint av min gode vän Kurt Ohlsson att Eric Clapton skulle sätta upp en ny gitarrfestival. "Crossroads" skulle för första gången anordnas i New York.
Jag beställde en resa med SAS för mitt presentkort och beloppet täckte hela kostnaden. Jag valde resdagar så att Crossroads 2013 skulle kröna min vistelse och att jag skulle åka hem dagen efter festivalen. När flygresan var bokad var det bara att vänta på att biljetterna till evenemanget släpptes. Dagarna innan biljettsläpp gick det rykten på nätet om att biljetterna kommer att säljas slut på några minuter och att det skulle vara i princip omöjligt att få tag på en. Då sjönk modet en del kan jag meddela. Skulle det bli så att jag blev utan biljett och behöva åka till NYC i april när det kan vara lite si och så med vädret? Jag hade ju annars hellre åkt när det blivit lite varmare.
Dagen för biljettsläppet kom och jag satt och väntade vid datorn på att klockan skulle bli 18 svensk tid. Allt var förberett. Tiketmasterkonto hade jag sedan förut. Jag loggade in på mina sidor och gjorde en del funktionstest inför släppögonblicket. Visakortet var redo och den lilla bankdosan från Nordea hade färska batterier. Jag ville helst ha två biljetter. En till fredagen och en till lördagen. Det skulle bara gå att beställa för en kväll i taget och eftersom man inte vet vilken av kvällarna de olika artisterna spelar skulle det bli ett lotteri. Jag vågade inte räkna med att få biljett till båda kvällarna så jag fick verkligen resonera med mig själv vilken kväll jag skulle satsa på i första hand. När klockan slagit 18 lyckades jag tillslut "komma fram". Sidan var överbelastad av biljettköpare. Jag fick tag i en biljett till fredagen! Jag försökte igen och lyckades få en till lördagen också! Otroligt! Nu kommer jag att få se Eric Clapton, Jeff Beck, BB King, John Scofield, Buddy Guy, Taj Mahal, m fl. Jag får även se mina favoriter The Allman Brothers för första gången. Här är en länk till hela "line-upen".
Crossroads 2013.
Två ytterligare konserter är bokade; Sonny Landreth på BB King bluesclub och Yes på Beacon theatre. Sonny Landreth kommer också medverka under festivalen.
Åter till mina förberedelser. Som jag skrev är det svårt för mig att förstå att det snart är dags. På kvällarna googlar jag förstrött på New York och försöker påminna mig om att jag snart är där. Jag kollar om det är några fler intressanta konserter under den aktuella veckan. Mina vänner därborta, Ivar och Irene är varskodda och jag ska bo på samma hotell som förra året. Morningside inn på w 107:th street. Ett helt ok hotel för mina behov men boendet skulle nog inte duga åt alla.
Häromdagen köpte jag en liten svensk flagga som jag tänkte vifta med inne på Madison square garden där festivalen hålls. Jag vet att evenemanget kommer att filmas och det vore ju lite kul att se sig själv i publiken. Jag "provviftade" lite med den här i min ensamhet men det kändes löjligt.
Det kommer att vara flera svenskar i publiken dessa kvällar. Det har jag sett på Facebook. Vi kanske sammanstrålar innan för att ta en pilsner.
Katten Siv värmer sig i den bistra vinterkylan och skiter fullständigt i mina förberedelser.
