Framme äntligen och så här gick resan.
Jag påbörjade min resa från järnvägsstationen i Kristinehamn på
fredagkvällen. Som färdkost hade jag en liten flaska Madeira och fyra
Wasamackan så jag fick en trevlig liten tågtur. Jag tog flygbussen ut till
Arlanda och till skillnad från alla föregående år var jag inte sorgsen när jag
satt på bussen. Jag brukar ju vara det utav någon outgrundlig anledning. Efter
ankomst till Arlanda gjorde jag inte särskilt mycket. Gick ett varv och rekade
inför morgondagen, det var det enda. Jag somnade omgående när jag la mig och
sov jättegott.
8448 steg på stegräknaren.
Lördag
Flygresan över är jobbig eftersom den är så lång. Träsmak är bara
förnamnet förstås och jag fick vara uppe och gå hela tiden för att inte bli
fullständigt galen. Men vi var framme precis i tid enligt tabell. På
flygplatsen tog det ytterligare 2 timmar skulle jag tro. Det var otroligt långa
köer till passkontrollen och jag höll på att aldrig komma därifrån. Jag tog sedan
tåget till Manhattan och tunnelbana till 103:de gatan och gick sedan de sista
kvarteren till hotellet på 107:de.Efter en liten uppfräschning gick jag ut då
var klockan runt 16 lokal tid, d v s 22 i min hjärna. Jag gick ner till
Cleopatras needle som ligger på Broadway mellan 95:t och 96:tte gatan. Stället
var tomt på folk men jag fick träffa Monir, en bartender från Bangladesh som
jag lärt känna genom åren. Vi diskuterade livet och han var jätteglad att se
mig även om han klagade på att han påminns varje gång han ser mig om att åren
går. Jag drack någon öl i baren hos honom och gick vidare till Columbus avenue.
En fin liten insprängd park mellan husen. Det är inte bara Kristinehamn som har fria hundbajspåsar.
Ivar och jag hade gjort upp att vi skulle träffas på en pub som heter
"Firehouse". Vi möttes i baren där redan 2008 och vi har träffats varje
gång jag varit över sedan dess. Eftersom jag var tidigt ute gick jag in ett
varv på puben och konstaterade avv det var jättemycket folk där. Jag gick
längre ner på Columbus och hittade ett ställe mitt över gatan som heter
"Prohibition" (Columbus-84:de ungefär). Jag satte mig i baren och tog
en flaska Budweiser. Efter en stund satte sig en tjej bredvid mig och började
prata. Hon hette Diana och var student på Columbia och läste juridik. Vi
jämförde Sverige med USA med skatter, skolor och sjukvård, så som det lätt blir.
Själv var hon invandrad från Ukraina. När vi diskuterade barnens sjuk- och
tandvård bekräftade bartendern att det verkligen var så bra i Sverige som jag
sa. Det visade sig att den kvinnliga bartendern var från Kil (av alla ställen)
och hade bott i NYC i 14 år. Julia hette hon och såg inte ut att vara värst
mycket mer än 14 år själv. När jag skulle vidare till Firehouse strax före kl 7
föreslog Diana att hon skulle följa med och det gjorde hon. När vi kom dit
hörde jag någon ropa i vimlet och där satt han, den gode gamle Ivar. Det blev
ett kärt återseende och det gjorde inte så mycket att Diana var med. I baren
stod Alainie som hon gjorde 2008 när jag var där första gången. Fantastiskt kul
att se dem igen. Diana droppade av efter ungefär en timme. Efter ca två timmar
orkade jag inte längre. Jag behövde till hotellet för att vila en stund.
Klockan var då runt 9 och i min hjärna, 3 på natten. Ivar och jag gick
tillsammans uppför Columbus och vek sedan av till Amsterdam för att äta en fet
pizzaslice innan vi skildes. Sedan var det underbart att lägga sig och sova
vill jag lova.
13 382 steg.
Härligt att höra att du är tryggt och väl framme! Men det lät segt med hela två timmar på flygplatsen ...
SvaraRaderaStrongt att orka med flera ställen redan första kvällen. :)
Vädret ser lite bättre ut än här. Det snöade i dag. :(