The Allman Brothers band

Vaknade tidigt och åkte ner i källaren för att blogga. Nätverket i lobbyn fungerar inte längre men i källaren finns ett ”uppehållsrum” med lite möblerat för samvaro. Det tar ca en timme att göra ett blogginlägg så då är det bättre att sitta på en stol vid ett bord än att sitta skräddare i sängen med datorn på kudden. Jag åkte sedan ner till GiGi´s och åt soppfrukost med bagle. Det spöregnade på morgonen och det visade sig senare att det skulle fortsätta så hela dagen.

Jag tog tunnelbanan ner till Canal street för att gå Broadway norrut och shoppa det sista till Felix. Gröna Converse storlek 5,5 finns inte att uppbringa i hela staden så där gick jag bet. Köpte en grön Adidasträningsoverall i alla fall. Ikväll skulle den första av de två Crossroadskvällarna äga rum och enligt FB skulle man börja sälja t-tröjor och andra konserttillbehör redan kl 14. Min plan var att åka dit och handla det jag skulle och sedan åka hem med ryggsäcken och prylarna. Min shoppingtur var slut redan kl 12 så jag hade två timmar att slå ihjäl. Det regnade så mycket så det var svårt att vara ute så därför gick jag runt och tittade på folk på Penn station.

Stationen ligger i anslutning till Madison Square garden så jag kunde gå torrskodd däremellan. Men jag blev trött i benen och behövde sitta en stund. På Penn station finns inga sittplatser så jag tog en tur till Grand Central Station. Eftersom jag kom dit vid lunchtid var det enormt mycket folk i Food-courten där jag tänkte sitta men jag lyckades sno åt mig en plats på en soffa. Där satt jag i nästan en timme och tittade på en brokig skara av människor och människoöden. Jag har aldrig sett så mycket folk på ett ställe förut tror jag. Mitt i alltihop körde det gaffeltruckar med varuleveranser till restaurangerna. Det satt klungor av uniformerade skolbarn på golvet och åt som truckarna fick köra runt. Till slut kunde jag åka tillbaka och göra mina små inköp. Jag köpte två t-tröjor, ett program och en plansch.

Tröjorna.

Planschen och programmet. Sedan åkte jag hem i skyfallet för att lasta ur. Tuben som planschen förvarades i var för lång för resväskan men den var överdimensionerad för innehållet så jag kunde skära av den ca 2 dm. Sedan fyllde jag den med nya strumpor för att slippa ha en stor luftficka i packningen. Innan jag åkte tillbaka tog jag en underbar hamburgare på en deli som ligger på Broadway strax norr om där jag bor.

Manchester deli heter den. Sedan åkte jag ner till MSG för kvällens konsert.

Lobbyn med försäljning. Man får inte ta med mat eller dryck in. Allt sådant ska de sälja till ockerpriser därinne. En liten flaska vatten som normalt kostar $ 1 fick man ge $ 5 för därinne. Det var det enda jag köpte också. Jag fick en bra plats mitt emot scenen men ganska högt upp. Amerikanerna är ett lustigt folk som skiljer sig lite från svenskar i en konsertsituation. De pratar med varann hela tiden trots att spelningen pågår. De berättar om tidigare musikupplevelser och försöker överträffa varann. Jag var ofin nog att säga till flera stycken att vara tysta. Lukterna inne på MSG var också lite nya för mig. Först kände jag en diffus lukt av skirat smör. Sedan lukt av ölrap. Därefter lukt av varma fingertoppar som plockat en stund med chilinötter. Sist en lukt av marijuana. Så höll det på hela konserten som på ett rullande schema. Ljudet var riktigt bra och Dan Akroyd var konferencier vilket han skötte med den äran.

Utsikt från min plats. Jag minns inte spelschemat men jag såg bl a BB King, Sonny Landreth, Alan Holdsworth, Eric Clapton, Albert Lee, Taj Mahal, Jonny Lang och Buddt Guy. Buddy Guy hade med sig det unga gitarrfenomenet Quinn Sullivan och när den lilla pojken spelade ett solo fick jag mitt livs mest omfattande gåshud. Det kändes som om hela jag plötslig blev varm och pälsbeklädd. Det solot kommer gå till historien på Youtube.

Ett försök till foto under pågående konsert. Det blir inte så bra så det är inget jag ägnar mig åt mera. Här Matt "Guitar" Murphey. Det känns bra att veta att man filmar allt och att det kommer ut som en dvd i framtiden. Kvällen avslutades med en timme med Allman Brothers. Äntligen fick jag se den. De spelade bl a Black hearted women, Statesboro blues (med Taj Mahal på sång) och Hela kvällen avslutades med Wipping post. En fantastisk kväll på det hela taget. Efter köer i tunnelbanan kom jag hem kl 01:20 och satte mig och pratade med Felix en stund på Face Time.

Somnade gott efter att ha gått 15 612 steg.