Vaknade och bloggade. Jag tog det väldigt lugnt på morgonen.
Det är ingen idé att ha bråttom iväg för då hamnar jag oundvikligen i
morgonrusningen på tunnelbanan eftersom jag inte går på gatorna så mycket i år.
Det har blivit mycket jobbigare att gå. Jag har blivit tung och jag väger nog
nästan tio kilo mer än förra året. Jag startade dagen ca 9:30 genom att åka ner
till GiGis och äta frukost. Där var det heller inte så mycket folk vid den
tiden. Bagle, soppa och juice. Jag tog sedan tunnelbanan ner till Greenwich
village och gick Bleeker street fram och tillbaka en gång. Ett måste under min
vistelse. Tyvärr hade ett av mina favoritställen slagit igen, Kenny´s
Castaways. Kenny´s var en anrik pub som arrangerade spelningar för lokala band
på den tiden det blev något av de lokala banden. Utvecklingen är lite tråkig på Manhattan.
Fastighetsägarna höjer hyrorna och många rörelser måste slå igen. Det märks
inte minns när jag går utefter avenyerna häruppe på Upper West Side. En av mina
favoritrestauranger, Hummus Place finns inte kvar i år. Det gick tydligen inte
att få det att gå ihop. Som tur var hittade jag ett annat Hummus Place i går.
Det är tydligen en liten restaurangkedja. Det är vanligt att en bank eller ett
nytt Starbucks öppnar i lokalen som fått slå igen. En otroligt tråkig
utveckling med denna starbucksifiering.
Jag tänkte shoppa lite denna dag och efter min utflykt i The
Village gick jag Broadway ner för att köpa jeans och det gjorde jag också. Två
par för $ 50 styck. Sedan tog jag tunnelbanan hem för att lasta ur och vila
benen och fötterna lite. Vid tretiden gick jag ut igen, nu utan ryggsäck
eftersom jag skulle på konsert på kvällen. Jag promenerade ytterst långsamt
söderut på Amsterdam av. Tittade i lugn och ro på allt och alla.
Bl a den här lastbilen. Jag hade en
förhoppning om att hitta något ställe med Happy hour på ostron. Jag bor på
107:de och när jag kommit till 95:te var jag framme vid Acqua där jag varit
några kvällar nu. Det är också där de har världens godaste pizza.Jag beställde en och satte mig på uteserveringen och åt och drack två öl. Det var otroligt varmt, säkert 20-25 grader i skuggan. Jag gick sedan vidare söderut. Mitt mål var en irländsk pub där jag skulle träffa Irene vid halv sju innan kvällens konsert med ”Yes” på Beacon theatre. Jag stanade på en annan pub på halva vägen och tog en iskall Budweiser i värmen. Men jag hamnade i en bar innanför vidöppna fönster och solen höll på att få mig att smälta bort från barstolen. Jag orkade bara sitta där ”en öl”. Gick vidare igen och hittade en optiker med lite roliga bågar. Jag är ute efter nya glasögon eftersom mina gamla bågar börjar bli omöjliga att laga. Bågarna kostade $ 600 och det är lite dyrt även med svenska mått mätt (ca 3 800). Jag kom fram till den irländska puben (Malleny´s) på 72:a gatan och Columbus av. Stället var packat med folk redan kl 18. Antagligen satt det en massa yesanhängare därinne. Det var så stimmigt och trångt så jag orkade inte gå in. Jag skickade ett sms till Irene att jag övergav tanken på att mötas där. Jag gick en sväng på Columbus av för att hitta ett lugnare ställe att sitta på men jag gick bet. På väg ner mot Broadway igen mötte jag Irene och vi gick och satte oss i den lilla parken som bildas där Broadway och Amsterdam av möts vid 72:a gatans tunnelbanestation. Vi satt där och pratade en timme innan det var dags för mig att gå in på Beacon som ligger ett stenkast därifrån.
Beacon är en vacker gammal teater och jag satt uppe på
balkongen.
Publiken bestod av medelålders vita män med likadan mage som jag
själv så jag passade väl in med det gänget. Den amerikanska publiken är väldigt
högljudd. Plötsligt kunde min bänkgranne få för sig att skrika ”jiiiihaaaaaaaa”
t o m innan konserten börjat.Många ser konserten genom skärmen på sina mobiltelefoner också men så är det i Sverige också nuförtiden. Sedan skickar de bilder till sina vänner för att visa att de är på plats där det händer. Därefter går de till baren och hämtar en plastglasöl till. Konserten var riktigt bra men ljudet var bedrövligt som befarat. Yes framförde alla låtarna från tre album från deras karriär; The Yes album, Close to the edge och Going for the one. Efter konserten gick jag till GiGis och åt en Mac´n´cheese som kvällsmat.
22 823 steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar