Understundom tager jag mig en Genever.

Denna dag tog jag så sen frukost att jag inte ens hade möjlighet att välja mat från frukostsortimentet. Man hade plockat bort bagles och pannkakor gick inte heller att uppbringa. Jag fick välja en varm macka med tomat och mozzarella istället.
Mina planer för denna dag var att köpa skor, strumpor och kalsonger. Mitt idoga sökande efter lila glasögonbågar skulle också tvingas fortsätta även denna dag. Jag har säkert varit inne hos 20 optiker hittills med mina omöjliga önskemål. Jag åkte ner till 42:a gatan till Asicsbutiken för att hitta ett par skor med Gore-texmembran och det gjorde jag också. $ 130 kostade de och det är strax under vad de kostar i Sverige. Andra Asicssorter kan man få till betydligt bättre priser.
Jag studsade ut från butiken i mina nya skor och kom på att världens största varuhus, Macy´s borde ha ett enormt glasögonsortiment så jag åkte till 34:de gatan och gick in. Det fanns ett litet glasögonkrypin i ett hörn i källaren men jag hittade inget där heller.

Denna bild skulle nästan kunna vara tagen var som helst men om man vrider kameran ser man genast vad den föreställer.

Empire state building är ingenting utan själva toppen. Den är bara en betongklump, vilken som helst. Jag drog vidare till Ground zero och till Century 21 för att köpa strumpor och kalsonger. Jag hade köpt strumpor där för ett par dagar sedan och nu när de var testade under skarpa förhållanden i stadstrafik kunde jag lugnt köpa flera par. Kalsonger hade jag redan klart för mig vilka jag skulle ha.
Vid det här laget var klockan 3 och det var dags att åka hem och tömma ryggsäcken. Jag gick av vid 96:tte för att gå in hos en optiker jag passerat kvällen innan. Och där var mina glasögon!

Jag hittade ett par bågar som jag föll pladask för vid första anblicken. Billiga var dom också. Jag köpte en pizzaslice för att fira. Väl uppe på rummet insåg jag att jag köpt sex par kalsonger jag inte kommer att använda. De hade inga ben och det avskyr jag att vara utan. Jag ska prova ett per ändå idag och funkar det inte får jag kasta dem.


Denna kväll hade jag en hel del på programmet. Jag skulle äta ostron för $ 1 styck p ett ställe på Columbus av hade jag tänkt. Sedan skulle jag träffa Irene och gänget på Acqua och därifrån dra vidare ner till BB King bluesclub för att se slidegitarristen Sonny Landreth. Jag årkte ner till 72:a gatan och började gå Columbus norrut för att hitta ostronstället jag sett dagen innan. Det fanns minsann inget ostronställe där så när jag kom fram till 95:te svängde jag av till Amsterdam av där Acqua ligger. Ostronstället ligger troligen på Amsterdam av och jag mindes fel. Irene och Patty kom till Acqua och vi satt och pratade en stund. Larry dök också upp och han mindes mig sedan förut. Detta var min sista kväll för denna gång med det underbara gänget. Fantastiska människor som de flesta är i 70-årsåldern. Alla är också svarta utom Irene. Precis när jag skulle dra vidare till BB Kings började det åska och spöregna. Jag sprang till tunnelbanan och klarade mig ganska bra trots allt. Väl framme blev jag visad till en plats precis framför scenen.

Det är en fördel att vara ensam och komma lite sent. Då får man alltid en bra plats hos något sällskap som har en plats ledig vid ett bord framme vid scenen. Jag hamnade tillsammans med en man som hette Don. Han var från Albuquerque, New Mexico och var i New York i tjänsten. Han jobbade med att inspektera sjukhus så vi hade lite att prata om. Jag beställde mat. Jag äter inte kyckling. Jag tycker inte att det smakar någonting och så har jag varit på studiebesök i en kycklingsstyckningsfabrik. Jag har aldrig tyckt om kyckling men BB Kings ”Hot wings” kan jag omöjligt få nog av. Albert Engström skrev en gång: ”I detta hus förekommer inte brännvin men understundom tager jag mig en Genever”. Denna motsägelse beskrivs bra i citatet som jag osökt kom att tänka på där jag satt.

Ett förband spelade några låtar innan Sonny Landreth klev på.

Konserten var kort men väldigt bra. Sonny Landreth är den gråaste person jag någonsin sett. Han ser ut som ett suddigt, förvuxet barn och man får en underlig känsla av kallt, grått diskvatten när man ser honom.

Han skapar sig dock en knivskarp kontur när han börjar spela. Riktigt bra var det. När konserten var över och jag precis skulle gå hörde jag en röst bakom mig: -What the fuck are you doin´ here? Tom Spears som jag träffade för två år sedan stod bakom mig. Han hade suttit en bit bakom hela konserten och sett mig. Det var ett roligt återseende. Han ska på Crossroads på lördagen så vi ska antagligen ses före. Jag tog tunnelbana hem i det pågående skyfallet men när jag kom upp till mina hemtrakter så hade regnet avtagit. Jag klarade mig hyfsat torr.

16 787 steg